Caroline Dickson, född 17 oktober 1846 i London, död 28 februari 1918 i Stockholm, dotter tillköpmansfursten James J:son Dickson och Eleonore Willerding på Överås.

Släkten Dickson härstammar från Skottland och kom vid 1800-talets början till Göteborg.

Hon gifte sig den 8 september 1870 i Örgryte med Olof Wijk d.y., född 21 juli 1833 i Göteborg, död 17 september 1901 som var son till grosshandlare Olof Per Wijk och Hilda Virginia Prytz.

De hade tre barn: Olof (28 december 1874 – 24 mars 1896), grosshandlaren och riksdagsmannen Hjalmar Wijk (1877-1965) samt Eleonora ”Ella” (1880-1970), gift 1:o med legationsrådet greve Eugén von Rosen på Örbyhus och 2:o 1927 med professor Johan Henning Waldenström.

Släkten Dickson kände ett stort samhällsansvar och socialt engagemang och hon och Olof donerade avsevärda penningsummor till institutioner och verksamheter i Göteborg.

Bakgrund till donationen
I början av 1900-talet skedde mycket av vården i hemmet med en s.k. privatsköterska. Vanligt var att sjuksköterskan även hade sin bostad i hemmet där vården skedde. Vid denna tiden var det inte heller brukligt att sjuksköterskorna gifte sig och därför heller oftast inte hade några barn, som kunde vara behjälpliga med försörjningen. Varför det oftast var mycket besvärligt för många sjusköterskor, om de skulle drabbas av någon sjukdom, så det inte kunde utöva sitt yrke och också därvid få en inkomst.

Detta kom till Caroline Wijks kännedom, när hon en dag var tvungen att tillkalla en sjusköterska till sin kokerska som hastigt hade insjuknat. Caroline kände att hon måste göra något för denna yrkesgrupp, som gjorde en sån stort insats i samhället. Därför bestämde hon och maken Olof sig för att donera pengar till ett hus för sjuksköterskor, som inte kunde arbeta och behövde en fristad där de kunde leva och bo.

1915 ordnade Fru Wijk med arrende av den centralt belägna tomten på Vasa Kyrkogata nr 5. Arkitekten Ernst Thorulf fick uppdraget att göra ritningar åt Anna Lönnerblad – Sophiasyster och föreståndarinna för sjuksköterskebyrån. 1919 stod huset klart för inflyttning, tyvärr hade Fru Wijk avlidit året innan, så hon fick inte själv uppleva invigningen av huset.

1919 fastställdes det reglemente för Stiftelsen Caroline Wijks Sjuksköterskehem och det utsågs även en styrelse som skulle vårda fastigheten och förvalta den fond som avsatts till fastighetens underhåll (100.000 kronor).

Administration och ekonomi
Sjuksköterskehemmets verksamhet beskrivs i ett kortfattat diarium av Hjalmar Wijk son, till Caroline och Olof Wijk. Inackorderingsavgiften 1921 var 175 kronor, 1944 var avgiften 310 kronor per månad. Tyvärr var avgiften så låg och huset behövdes underhållas och prisläget under andra världskriget vag mycket hög, 1940 hade man en förlust på ca 7000 kronor. Man försökte då kompensera förlusten med en höjning av avgiften mm, nu följde en tid när man försökte att hitta andra utvägar för att få en högre inkomst till hemmet. Man började hyra ut lokaler till bland annat hemsysterskola som flyttade in 1943, detta var inte riktigt vad som var ändamålen med sjuksköterskehemmet och förändringen förbereddes utan att sjuksköterskorna och svensk sjuksköterskeförenings lokalavdelning hade vetskap om detta. Hugo Höglund tog då kontakt med dåvarande ordförande för lokalavdelning Brita Källström och undrade om inte sjuksköterskorna var intresserade av hemmet. Nu började en arbetsam tid för SSF:s lokalavdelning. SSF:s avdelning skrev till Länsstyrelsen att donationens bestämmelser kränkts och anhöll om åtgärder så att hemmet åter blev disponibelt för sjuksköterskorna i Göteborg.  Stiftelsens styrelse krävde ekonomiska garantier av sjuksköterskorna för att få hyresrätten. 1949 var det klart att SSF:s lokalavdelning skulle svara för driftskostnader under förutsättning att avkastningen av donationens fonder finge användas till behövliga reparationer av huset.

SSF:s lokalavdelning skulle också få hyra hemmet utan att erlägga hyran, men istället svara för lön till personal och den inre driften. Den yttre driften skulle stiftelsen alltjämt stå för. 1950 gjordes en större reparation och renovering av huset som uppgick till 145.000 kronor.

Det ”nya” sjuksköterskehemmet
De sjuksköterskor som nu bodde kvar, fick själv sörja för mat, tvätt, städning etc. Vissa rum fick pentry, rum utan pentry fick ett gemensamhets kök. Denna nyordning upplevdes till en början inte helt positivt. Man hade och en utbredd utbildningsverksamhet både i botten och övervåning, med många människor som rörde sig i huset. Hemmet var kanske inte längre den lugna miljö man varit van vid och som det var tänkt från början. Men nöden har ingen lag och så småningom fungerade allt i gott samförstånd.

1964 hyrde Göteborgs Konditorskolan källarvåningen. I dessa lokaler blev det föreläsningssalar för avdelningssköterskekurser. 1956 fanns det också en arbetsförmedling för sjuksköterskor i hemmet. Under 1970-talet bedrev sjukvårdsförvaltningen dagcenter för före detta patienter från Lillhagens sjukhus. 1974 flyttade sjuksköterskornas i Göteborg fackliga verksamhet. Rummen i övrigt hyrdes ut till studerande och yrkesutövare inom vårdsektorn.

Uthyrning i dag
Idag består hemmet av 31 rum som hyrs av studerande och yrkesutövare inom vårdsektorn. Salongerna på 1:a våningen hyrs ut till olika sammankomster.

Rummen är på ca 15-25 kvm, 5 stycken har pentry. Ett gemensamhets kök, allrum. Dusch och toalett finns på varje våning.

En intendent ansvarar för ekonomi och förvaltning av fastigheten.