Caroline Wijk 1847 – 1918

Caroline400

Caroline Dickson, född 17 oktober 1846 i London, död 28 februari 1918 i Stockholm, dotter tillköpmansfursten James J:son Dickson och Eleonore Willerding på Överås.

Släkten Dickson härstammar från Skottland och kom vid 1800-talets början till Göteborg.

Hon gifte sig den 8 september 1870 i Örgryte med Olof Wijk d.y., född 21 juli 1833 i Göteborg, död 17 september 1901 som var son till grosshandlare Olof Per Wijk och Hilda Virginia Prytz.

De hade tre barn: Olof (28 december 1874 – 24 mars 1896), grosshandlaren och riksdagsmannen Hjalmar Wijk (1877-1965) samt Eleonora “Ella” (1880-1970), gift 1:o med legationsrådet greve Eugén von Rosen på Örbyhus och 2:o 1927 med professor Johan Henning Waldenström.

Släkten Dickson kände ett stort samhällsansvar och många donationer i Göteborg bär det Dicksonska namnet. Caroline Wijk hade ett stort socialt engagemang och hon och Olof donerade avsevärda penningsummor till institutioner och verksamheter i Göteborg

Bakgrund till donationen
I början av 1900-talet skedde mycket av vården i hemmet med en s.k. privatsköterska. Vanligt var att sjuksköterskan även hade sin bostad i hemmet där vården skedde. Vid denna tiden var det inte heller brukligt att sjuksköterskorna gifte sig och därför heller oftast inte hade några barn, som kunde vara behjälpliga med försörjningen. Varför det oftast var mycket besvärligt för många sjusköterskor, om de skulle drabbas av någon sjukdom, så det inte kunde utöva sitt yrke och också därvid få en inkomst.

Detta kom till Caroline Wijks kännedom, när hon en dag var tvungen att tillkalla en sjusköterska till sin kokerska som hastigt hade insjuknat. Caroline kände att hon måste göra något för denna yrkesgrupp, som gjorde en sån stort insats i samhället. Därför bestämde hon och maken Olof sig för att donera pengar till ett hus för sjuksköterskor, som inte kunde arbeta och behövde en fristad där de kunde leva och bo.

1915 ordnade Fru Wijk med arrende av den centralt belägna tomten på Vasa Kyrkogata nr 5. Arkitekten Ernst Thorulf fick uppdraget att göra ritningar åt Anna Lönnerblad – Sophiasyster och föreståndarinna för sjuksköterskebyrån. 1919 stod huset klart för inflyttning, tyvärr hade Fru Wijk avlidit året innan, så hon fick inte själv uppleva invigningen av huset.

Anna Lönnerblad lämnade ingen möda osparad att skapa ett ändamålsenligt och vackert hem för sjuksköterskor i Göteborg, där de under sin anstränganden och slitande yrkesutövning kunde komma i åtnjutande av välbehövligt lugn och trevnad.

1919 fastställdes det reglemente för Stiftelsen Caroline Wijks Sjuksköterskehem och det utsågs även en styrelse som skulle vårda och underhålla fastigheten, anställa föreståndarinna och fastställa instruktioner för henne. Styrelsen skulle också förvalta den fond som avsatts till fastighetens underhåll (100.000 kronor).

Hyresgäster
De flesta hyresgäster hade egna rum och det sörjdes för mat, tvätt, städning etc. Några rum disponerades av pensionerade Caritassystrar, (Caritassystrarna verkade i en förening med samma namn och med ändamål att ge sjukvård i hemmen åt personer som inte själva kunde betala för den). Som mest bodde det ett 30-tal sjuksköterskor på hemmet.

Anna Lönnerblad anställdes 1925 som föreståndarinna för sjuksköterskehemmet. Anna lade ner mycket stor omsorg på att driva det hem som hade donerats till sjuksköterskorna. På kvällarna samlades man i salongen för handarbete, (det finns mycket vackra dukar bevarade och det mesta linnet är märkt med initialerna CW) högläsning och musik stod också ofta på programmet.  Middagen serverades av husor i svarta klänningar och vita krus i håret.

Administration och ekonomi
Sjuksköterskehemmets verksamhet beskrivs i ett kortfattat diarium av Hjalmar Wijk son, till Caroline och Olof Wijk. Inackorderingsavgiften 1921 var 175 kronor för alla, avgiften kunde variera beroende på med hänsyn tagen till sjuksköterskornas löner och levnadskostnader. En distriktssköterska hade ca 235 kronor i månaden på 1930-talet. 1944 var avgiften 310 kronor per månad. Under 30-40-talet bodde det ca 20 sjuksköterskor på hemmet. Tyvärr var avgiften så låg och huset behövdes underhållas och prisläget under andra världskriget vag mycket hög, 1940 hade man en förlust på ca 7000 kronor. Man försökte då kompensera förlusten med en höjning av avgiften mm, nu följde en tid när man försökte att hitta andra utvägar för att få en högre inkomst till hemmet. Man började hyra ut lokaler till bland annat hemsysterskola som flyttade in 1943, detta var inte riktigt vad som var ändamålen med sjuksköterskehemmet och förändringen förbereddes utan att sjuksköterskorna och svensk sjuksköterskeförenings lokalavdelning hade vetskap om detta. Hugo Höglund tog då kontakt med dåvarande ordförande för lokalavdelning Brita Källström och undrade om inte sjuksköterskorna var intresserade av hemmet. Nu började en arbetsam tid för SSF:s lokalavdelning. SSF:s avdelning skrev till Länsstyrelsen att donationens bestämmelser kränkts och anhöll om åtgärder så att hemmet åter blev disponibelt för sjuksköterskorna i Göteborg.  Stiftelsens styrelse krävde ekonomiska garantier av sjuksköterskorna för att få hyresrätten. 1949 var det klart att SSF:s lokalavdelning skulle svara för driftskostnader under förutsättning att avkastningen av donationens fonder finge användas till behövliga reparationer av huset.

SSF:s lokalavdelning skulle också få hyra hemmet utan att erlägga hyran, men istället svara för lön till personal och den inre driften. Den yttre driften skulle stiftelsen alltjämt stå för. 1950 gjordes en större reparation och renovering av huset som uppgick till 145.000 kronor.

Det ”nya” sjuksköterskehemmet
De sjuksköterskor som nu bodde kvar, fick själv sörja för mat, tvätt, städning etc. Vissa rum fick pentry, rum utan pentry fick ett gemensamhets kök. Denna nyordning upplevdes till en början inte helt positivt. Man hade och en utbredd utbildningsverksamhet både i botten och övervåning, med många människor som rörde sig i huset. Hemmet var kanske inte längre den lugna miljö man varit van vid och som det var tänkt från början. Men nöden har ingen lag och så småningom fungerade allt i gott samförstånd.

1951 flyttade Göteborgs Konditorskolan in på källarvåningen, huset fylldes av härliga dofter, konditoriskolan flyttade 1964. I dessa lokaler blev det föreläsningssalar för avdelningssköterskekurser. 1956 fanns det också en arbetsförmedling för sjuksköterskor i hemmet. Under 1970-talet bedrev sjukvårdsförvaltningen dagcenter för före detta patienter från Lillhagens sjukhus. 1974 flyttade sjuksköterskornas i Göteborg fackliga verksamhet in på tredje våningen. Rummen i övrigt hyrdes ut till studerande och yrkesutövare inom vårdsektorn.

Uthyrning i dag
Idag består hemmet av 25 rum som hyrs av studerande och yrkesutövare inom vårdsektorn. Salongerna på 1:a våningen hyrs ut till olika sammankomster, konferenser, föreläsningar, utbildningar, julfester, dop, begravningar. På källarplan har hyr stadsdel centrum verksamhet, expedition försäkskola..

De flesta rummen är på ca 25 kvm, några är större och några är mindre, en del har pentry. Ett stort gemensamhets kök och allrum finns på varje våning. Hyran är ca 2500 kronor per månad. Samtliga inneboende sörjer för tvätt, matlagning och städning.

Till hemmet finns en föreståndarinna anställd, som ombesörjer uthyrning av rum och lokaler, samt ansvara för driften av huset. En städerska finns också på deltid som ansvara för all städning i de gemensamma utrymmena.

Hyresintäkterna ska täcka drift och mindre underhåll av fastigheten, samt löner för anställd personal. Stiftelsens styrelse har ansvar att ombesörja större reparationer, renoveringar och underhåll av fastigheten, samt anställning av personal. Styrelsen ska också förvalta samtliga fonder.

Göteborgs Konserthus
En storstilad donation på 700 000 kr från Caroline Wijk blev grundplåten till ett nytt Konserthus då det tidigare 30 år gamla träbyggnaden på Heden brunnit ned till grunden 1935. Lotterimedel bidrog med en miljon kr och Olof och Caroline Wijks fond med 500 000 kr.